Hormontant

Idag är jag en riktig hormontant. Känner mig överkänslig och gråtfärdig trots bioidentiska hormoner.
Varför det? Ibland är det väl bara så. Man kan ju inte vara glad som en lärka dagarna i ända eller kan man det? Jag får väl helt enkelt stå ut med att vissa dagar är så här med hormoner och allt. Har tydligen underskott på progesteronet men tror inte det är problemet.

Jag har drömt starka känsliga drömmar som hängt kvar hela dagarna de senaste nätterna. Det har säkert gjort sitt till. Bland annat träffade jag en stor kärlek i en av drömmarna och han bedyrade sin kärlek till mig igen. Jag vaknade och grät och kände att jag fortfarande älskar honmom fast det var superlänge sedan. Det sägs ju att kärleken aldrig dör. Det kanske är så, den kanske bara lägger sig föra att vila för att vid tillfällen som dessa blossa upp igen och finnas där. Tankar om hur det hade varit om vi fortsatt vår historia pågick hela dagen och en och annan tår kom över de val jag gjort i livet. Kanske bra att vara hormontant då och då för att reflektera över sitt liv?